För en knapp vecka sedan var jag ännu ordentligt jetlaggad. Jag skulle jobba ganska intensivt med att leda seminarier och var stressad för att dyka upp utan någon som helst sömn i kroppen. Natten mellan fredag och lördag vaknade jag flera gånger och för att kunna somna om tog jag en melatonintablett. Jag är ganska bra på att vakna vid en bestämd tid, men för säkerhets skull satte jag ändå väckarklockan på nio. Och det var precis då jag vaknade, nio på morgonen, minns inte när det senast hänt.Jag hade tillräckligt med tid för att äta frukost och ta mig till seminariesalarna, men kände ändå bristen på kontroll. Nästan så jag fick panik. Jag fattar såklart att det var tidsskillnaden och melatoninet, men ändå. När jag pratade om det här med en kompis sa hon att hon är som jag, har en biologisk klocka som ständigt har koll på ungefär vilken tid det är, vare sig hon sover eller är vaken. Hennes man däremot, som alltid är sen, har noll koll på tiden. Han kan sova till lunch om man får. Är det en kvinnlig egenskap att ständigt ha en klocka i bakhuvudet, eller bara en slump att det är så här? Hur funkar ni?
