Mina systrar och jag skapade en whatsapp-grupp där vi fyller på med minnen av min pappa. Ord och uttryck han använde, mat han gillade, sånger han nynnade på och anekdoter vi kommer på. Det är både sorgligt och vackert.Jag är så tacksam över att ha systrarna. Jag fick också en insikt i hur mycket det betyder att vänner, bekanta och folk jag bara känner över internet och sociala medier hört av sig och sagt att de tänker på mig. Det har varit ett stöd och en tröst. Jag har känt mig omfamnad och mindre ensam. Så tack alla ni som tar er tid att skriva att ni beklagar förlusten, deltar i sorgen, skickar mig kramar osv. Det betydde mycket för mig.
