Ni befarade kanske att mitt dj’e4rva joggningsexperiment gjort mej s’e4ngliggande och att jag d’e4rf’f6r inte haft m’f6jlighet att underh’e5lla er med bloggil’e4gg. Si nej, visserligen har sm’e4rtan i mina benmuskler varit n’e4rmast olidlig, men jag har bitit ihop, tagit det som en kvinna och hunnit ‘e5ka lite b’e5t, g’e5 p’e5 traditionell sk’e4rg’e5rdsfest samt ‘e4ta p’e5 restaurang Maya. Vi b’f6rjar med det s’e4msta. Restaurang Maya vid J’e4rnv’e4gstorget* utger sig f’f6r att vara en latinamerikans restaurang, dock utan marsvin p’e5 menyn. Som jag upplevde det p’e5minde maten som serverades mer om redneck, djupaste kukluxklan-USA goes holl’e4ndsk stundent**. Av de tio olika sorters tapas vi best’e4llde in var enbart den kallr’f6kta laxen ofriterad. Guacamolens ursprung var burk och kycklingen smakade (enl. Petter) flottigt papper. De stackars (friterade) r’e4korna var s’f6nderbr’e4nda och allt badade i sm’e5 n’e4pna p’f6lar av olja. Till och med b’f6nr’f6ran var t’e4ckt av ett lager brunt, kanprigt fett. Jag blir s’e5 besviken. *vilket geografiskt sett borde vara en varning i sig.**efter att i sju m’e5nader ha delat k’f6k med elva holl’e4ndska studenter har jag (the hard way) l’e4rt mej att holl’e4ndare friterar s’e5 gott som allt de ‘e4ter. Read more
