H’e4rom dagen ringde det en man till mej. Han ringde fr’e5n en st’f6rre stad i Sverige och ber’e4ttade att han h’f6ll p’e5 att f’f6rbereda Sveriges framtida EU-ordf’f6randeskap*. Han undrade om jag hade n’e5gra synpunkter p’e5 medias roll under dessa sex m’e5nader, eftersom jag ju jobbat genom tv’e5 finl’e4ndska ordf’f6randeskap. Mannen och jag hade uppenbarligen tr’e4ffats under Finlands ordf’f6randeskap 99 och pratat om arrangemangen p’e5 den tiden. Jag k’e4nde mej naturligtvis b’e5de smickrad och hedrad ‘f6ver att min expertis skulle utnyttjas och pratade s’e5ledes p’e5 med min jag-jobbar-med-viktiga-saker-vuxenr’f6st. Han fr’e5gade lite kiviga fr’e5gor och jag svarade p’e5 mitt proffessionellaste s’e4tt. Det var ett trevligt samtal. Tills han s’e4ger: “F’f6rresten, medan jag letade upp dina kontaktuppgifter r’e5kade jag hitta din blogg.” Jag, med panik i r’f6sten: “Oj, oj, oj!” Han skrattande: “Den var underh’e5llande.” Och jag k’e4nner hur alla min professionella kredibilitet f’f6rsvinner i det d’e4r ber’f6mda r’f6kmolnet vi talat om f’f6rut. Poff! *ja, han ‘e4r allts’e5 inte personligt ansvarig f’f6r hela paktetet, men ni f’f6rst’e5r vad jag menar. Read more
