I fredags då vi firade Astrids första namnfest bjöds det på fantastiskt god tårta*. Jag tog en ordentlig bit av den, men redan efter tre tuggor höll jag på att explodera. Jag fick nästan omedelbar sockerbaksmälla och var tvungen att konstatera att socker inte längre är min grej. Magnus och jag äter så lite godis att min kropp inte längre accepterar en sockerbomb. Det känns så futtigt. Folk som älskar desserter är liksom livsnjutare. De bejakar det goda i livet och kan sensuellt hänge sig åt maffiga efterrätter. De är riktiga hedonister och inte sura lutheraner som jag tydligen är. Jag känner mig tråkig och grå. Inte alls så Marie Antoinette *choklad med hallonmousse. Read more
