Jag har skrivit om det förut, men efter händelserna i Köln och Helsingfors på nyårsnatten började det droppa in kommentarer med temat “inte alla män” så jag antar att det är dags för en ny förklaring. Here goes: När man lyfter upp problematiken med kvinnor som blir utsatta för våld, sexuella trakasserier och våldtäkt vill man diskutera om ett kulturellt problem och kanske till och med komma fram till en lösning. Det som inte står på agendan i de här diskussionerna är alla män som inte trakasserar kvinnor. Speciellt inte en uppräkning av individer som är goda män. I just den här sammanhangen är män som inte tafsar faktiskt helt irrelevant. Det är nämligen inget problem. Hur som helst, då en person glider i samtalet och hojtar ”inte alla män” kidnappar hen diskussionen och tappar därmed bort en möjlig lösning på problemet. Istället flyttas fokus över till hur snälla vissa män är. Så, istället för att genast flytta över fokuset på sig själv kunde män (för det är vanligtvis män) istället lyssna på vad det innebär att bli utsatt för sexuella trakasserier. Att leva i ett samhälle där så gott som alla kvinnor har blivit tafsade på. Kort sagt: Problemet med ”inte alla män” är att vi slutar tala om sakfrågan: ”varför tafsar/våldtar män?” och börjar tala om någonting annat. På sistone har folk tipsat mig om kvinnor som skriver om inte alla män (till exempel Heidi Avellan i Sydsvenskan). Som svar på det: Ja, det finns skillnader i länders jämställdhet och respekt för kvinnor, och nej alla män våldtar inte, men det ursäktar ändå inte nordiska mäns trakasserier eller framför allt nordiska kvinnors upplevelser och erfarenheter av dem. Plus: En uppräkning av “goda män” är inte relevant i det här sammanhanget heller (är det någonsin det? Borde inte det självklara vara att män inte antastade kvinnor? Inte någonting man ska få medalj för.). Ett annan fenomen är just de personer som tipsar om texter där kvinnor skriver “inte alla män”, krönikor som påstår att trakasserier är en “nordafrikansk kulturell sed” eller bara texter av damer som är antifeminister. För mig är det helt irrelevant om dessa texter skrivs av kvinnor, män eller andra kön. Feminism är ingen kvinnosak, det finns såklart både manliga feminister och kvinnliga antifeminister (att en kvinna överhuvudtaget kan skriva en antifeministisk text som publiceras av till exempel en tidning beror, ironiskt nog, på att feminister före henne har fört en hård kamp för kvinnors rättigheter att få sin röst hörd i samhället). Mer läsning om Inte alla män på Politism. Read more
