Vi beslöt oss för att äta frukost på Andante på Fredriksgatan, men när vi kvart över tio stor och slet i dörren öppnade ingen. Lätt frustrerade promenerade vi vidare till Nylandsgatan och Fleuriste som skickade ut oss på gatan igen med förklaringen att det inte fanns plats för oss där. Den begynnande hungern skapade en spänd stämning i familjen. Våra röstlägen gled från glättiga till snäsiga. Jag sa att allt, precis allt, var bättre i L.A. Magnus sa att jag var töntig och att det jag sa inte var sant. Vidar menade att vi var dumma båda två. Alla hade nära till tårarna.Maggie föreslog Klaus K. Vi vandrade in. Fick höra att de skulle städa bort frukosten en halvtimme senare. Jag hällde upp en kopp riktigt gott kaffe och började prata med en kvinna som jobbade där. Det visade sig att hon också bott i Los Angeles och att hon ursprungligen kom från Argentina. Vi bytte språk till spanska. Min avsevärt sämre än hennes. Frukosten var minst lika god som jag mindes den. Åt mest av gröten och hallonsylten. Det var lugnt och skönt i restaurangen. Allas humör steg exponentiellt med maten som lassades in. När vi skulle betala fick vi frukosten för halva priset eftersom “de ändå skulle stänga snart”. Solen sken när vi promenerade hem till Rödbergen. Älskade Helsingfors igen. Bild härifrån: http://www.awesomecooltees.com/ Read more
