Igår var Magnus och jag bjudna på Lilla Teaterns 70-års kalas och bland alla finlandssvenska skådespelare, politiker, komiker och kulturmänniskor fann jag mig plötsligt stå i samma sällskap som Märta Tikkanen. Eftersom Märta Tikkanen är en av mina favoritförfattare blev jag väldigt starstruck och stod alldeles knäpptyst och svettig om händerna samtidigt som jag obemärkt försökte snegla på henne*. Sedan var studen plötsligt förbi och Märta började ta sig mot ett annat sällskap. Jag tvingade mig själv att på skakiga ben skynda fram till henne och säga: “Märta, du är en fantastisk författare, dina böcker berör mig så mycket! Första gången jag grät då jag läste en bok var i sista kapitlet av Två.” Märta ba:“Tack, vad roligta att höra! Fast det där sade du ju ren på tv.” Resten av kvällen gick jag omkring och tjatade på Magnus att Märta Tikkanen sett lilla mig på tv. *jag var så nervös att jag presenterade mig själv som Jeanette Öhman istället för det mer avslappnade Peppe Öhman. Read more
