Vi pratade lite om låten Blurred Lines i några inlägg tidigare och trots att jag tycker att Robin Thicke är väldigt bra att springa till har jag nu tagit bort låten från min springlista på Spotify. Man kan inte hålla på och understöda våldtäktslåtar. Så här tänker jag. Genom att säga saker högt etablerar vi dem. Det kan vara bra saker och vidriga saker. Att använda ordet hen är en bra sak. På så vis är vi tvungna att fundera på om det är relevant att reda ut vilket kön en person har. För ett par år sedan läste jag Lena Sundströms Världens lyckligaste folk som bland annat handlade om Sverigedemokraternas och Sannfinländarnas danska motsvarighet Dansk Folkepartis framgång och om hur de under Pia Kjearsgaard ledning fick allt mer stöd. Detta ledde till att de andra danska partierna justerade sina utsagor mot Dansk Folkepartis håll eftersom de tolkade Dansk Folkepartis framgång som det folket gillade och ville ha. Bra bok, läs den gärna. Så här säger Thicke: I’ll give you something big enough to tear your ass in two.I know you want it. Jag tror följande: Om man lyssnar på sexistiska och rasistiska låtar normaliserar man omedvetet budskapen. Det innebär knappast att alla som lyssnar på Blurred Lines blir våldtäktsmän och -kvinnor, men kanske vi justerar vår uppfattning om vad som är okej. Vi puttar okej lite längre ut på en skala som egentligen inte alls är okej. Eller vad säger ni? Förresten, tack för bra diskussion på DAMidrottsinlägget. Läser gärna fler tankar kring det. Read more
