Här i Los Angeles räknar man med att detta blir den svåraste veckan hittills och hälsomyndigheterna uppmanar folk att helst stanna hemma hela tiden. Om kylskåp och skafferier är någorlunda fyllda ska man till och med undvika att besöka mataffären. På gatorna bär allt fler ansiktsmask (och nu menar jag inte den tunna koreanska sorten som har en återfuktande funktion, utan snarare de som får en att se ut som en tandläkare). Förra veckan var det bara de äldre, men nu är det alla åldrar. När jag tog en springtur tidigare idag mötte jag en mamma med ett barn på högst sex år. Mamman rättade till först sin egen ansiktsmask och sedan barnets. Det var som en scen ur en dystopisk film, förutom att det var verklighet. Det är inget tvång, men precis som med att stanna hemma rekommenderas man använda mask. Jag blir galen. Hur har ni det? Kan inte ni berätta var i världen ni befinner er och hur mycket ert liv begränsats på grund av detta? (Fattar såklart att folk har det mycket värre och att vi på många sätt är lyckligt lottade, men längtar så oerhört mycket efter att träffa folk och vara på stranden och att folk ska hälsa och vara glada igen). Read more
