I dag ska vi tala om sömn. Med en bébé i huset sover man ju inte precis långa sköna hela nätter och sömnen blir plötsligt numero uno på klagolistan. Den som sover minst ska ha all sympati och även om den andra i familjen också sovit för lite är det hen som får ta det största ansvaret följande dag. Jag antar att vi har tur eftersom Majlis vanligtvis bara vakna två gånger per natt (har ju hört om babyn som vaknar och vill äta varje halvtimme), men det sagt har både Maggan och jag mörka ringar under ögonen. I går natt lyssnade jag på en podcast som bland annat handlade om sömn (tror att det var kropp och själ. Avsnittet heter “Sluta prestera hälsa“). Nu får ni rätta min trötta hjärna om den har fel, men där pratade en sömnexpert om att åtta timmars sömn inte stämmer som det ultimata (det råkade bara vara lätt att dela in dygnet i tre gånger åtta: Sömn, jobb och fritid), att SJU timmar nu är tiden är det man ska få i sömn. Med lite variationer. Barn behöver såklart mer och gamla människor vanligtvis mindre. Hur som helst sade också experten att de första timmarna av sömn vanligtvis är de viktigaste och att folk som klagar över att de sovit väldigt lite vanligtvis ändå sovit mer än vad de tror. Och att folk som säger att de klarar sig på fyra fem-timmar vanligtvis ljuger. Hen sa också att vid insomnia är ett bra trick att försöka hålla sig vaken. Jag sover gärna mycket vem gör nu inte det. Sömnlöshet gör mig sur och missunnsam. Brukar göra en tupplur på eftermiddagen om natten varit en katastrof och som sagt VET jag att jag har det bra sömnmässigt jämfört med många andra småbarnsföräldrar.Längtar ändå vansinnigt mycket till åtta timmar långa nätter igen. Eller sju om man ska lyssna på experten. Hur mycket sover ni? Är det tillräckligt? Vilka är era bästa insomningstips? Read more
