Ibland får jag sällskap av en finsk man när jag är ute och surfar, vi kan kalla honom Mikko. Mikkos fru har samma stipendium på USC som jag hade och medan hon är i skolan surfar Mikko med oss. När det bara är han och jag talar vi finska och det går faktiskt ganska bra.Vad menar du med det, du är ju finländare? Tänker någon kanske nu. Svar: Ja, men jag är finlandssvensk. Har vuxit upp med svensktalande föräldrar och gått i svensk skola där jag lärt mig tala finska. Jag har alltid tyckt att det är lite pinsamt att min finska inte varit perfekt. Jag hör oftast själv när jag gör objektfel och ibland vet jag inte riktigt hur jag ska avsluta en mening jag börjat på. Nu har jag bott i Kalifornien i över tio år utan att ha pratat speciellt mycket finska alls och språk är ju en färskvara. Hur som helst går det ändå ganska bra att prata med Mikko. Jag kör på, struntar i grammatikaliska fel och frågar vad stringrocka och fena är på finska (ord som jag varken lärt mig i skolan eller när jag jobbade på utrikesministeriet). Det är så kul och befriande. Jag gör samma sak med spanskan. Bara pratar på, radar ord efter varandra och frågar om det är nåt språkligt jag inte hittar.Hur många språk talar ni och när/varför lärde ni er dem?
