Lina skrev en kommentar på inlägget under: “Följande får ofta annars debattlystna toleranta människor att tystna: Den finländska, fasansfulla asylpolitiken. Det är en gåta för mig varför det är så. Men då blir det tyst, bara som ett tips om du skulle vilja lugna ner läget nån gång.” Vi testar. Linas kommentar fick mig att känna mig skyldig för vad gör jag egentligen? Ingenting, sitter och äter avokado i Los Angeles. Vad kan jag göra? Vad gör ni? Jag antar att situationen inte är så bättre i Sverige. Jag är en av dem som pratar om hur framtida generationer kommer att skämmas när de ser tillbaka på oss. De kommer att fråga oss vad vi gjorde eller varför vi inte gjorde något. Förklaringen är antagligen ganska enkel. Vi vet inte riktigt vad vi kan göra och problemen är så fruktansvärda att vi (=jag) hellre väljer att fokusera på fars dag. Man kan ha fler än två tankar i huvudet samtidigt och det ena utesluter inte varandra, men det skulle antagligen inte skada att mer aktivt försöka hjälpa människor i nöd. Read more
