Marknadsf’f6ringschefen p’e5 det stora svenska prylf’f6retaget har en g’e5ng i tiden varit min pojkv’e4n. Annonsf’f6rs’e4ljaren p’e5 min mediakoncern* tr’e4ffar ex pojkv’e4n** f’f6r att kr’e4nga lite annonsplats. N’e5gon annan p’e5 annonsavdelningen sitter uppenbarligen p’e5 f’f6r’e5ldrad information och har f’e5tt annonsf’f6rs’e4ljaren att tro att mitt och marknadsf’f6ringschefens f’f6rh’e5llande fortfarande blomstrar. Annonsf’f6rs’e4ljaren ser naturligtvis detta som ett triumfkort i f’f6rhandlingarna och bygger upp en storslagen presentation. Little did she know. S’e5 ist’e4llet f’f6r att k’f6ra p’e5 det vanliga s’e4ljsnacket sl’e4nger hon upp mediakortet med en j’e4ttestor k’e4rleksfull bild av mej och utropar glatt: “Kolla vad jag har att bjuda p’e5? Hur k’e4nner du nu?“ Det var visserligen ingen konflikt i klass med den i Mellan’f6stern d’e5 vi gick skilda v’e4gar, men jag har efter uppbrottet ‘e4nd’e5 en liten fatwa ‘f6ver mej. Det sista jag h’f6rde f’f6re detta pojkv’e4nnen yttra var ungef’e4r: “Jag vill aldrig n’e5gonsin mera se dej mera! Slampa!” (eller egentligen sade han inte slampa, men han t’e4nkte det). Inte s’e5 bra stimmung runt f’f6rhandlingsbordet och s’e4mre annonsf’f6rs’e4ljning ‘e4n planerat. Sensmoralen: man skola inte blanda in andras privatliv i sina f’f6rs’e4ljningsstrategier. *okej, koncernen som jag jobbar f’f6r.**som f’f6r ‘f6vrigt ‘e4r en vacker och mycket sympatisk man i sina b’e4sta ‘e5r (allts’e5 runt 30). Read more
