Ig’e5r medan Magnus som vanligt f’f6revisade sina biceps f’f6r mej* t’e4nkte jag av misstag h’f6gt och konstaterade att han nog ‘e4r en v’e4ldigt atypisk pojkv’e4n. Magnus:“Hur t’e4nker du d’e5?”** Jag fundersamt:“Om man rent vetenskapligt ser p’e5 mitt forna liv s’e5 brukar jag alltid dejta smala, ganska spinkiga killar.“ Magnus:“Jag ocks’e5! Fast tjejer s’e5klart.” Tystnad. Jag inser l’e5ngsamt vad m’e4nniskan just sagt:“Va? Du insinuerar allts’e5 att jag ‘e4r en tjockis?” Magnus:“N’e4, jag f’f6rs’f6kte skoja. I sj’e4lva verkat har jag dejtat riktiga fetton, men humorn rann liksom ut i sanden d’e5 du inte fattade det genast. Du ‘e4r visserligen ingen tjockis, men d’e4remot v’e4ldigt tr’f6gt’e4nkt.” Charmigt. *detta ‘e4r ett ‘e5terkommande element i v’e5r relation och jag har d’e4rf’f6r i ren sj’e4lvbevarelsedrift utvecklat en metod att bara f’f6rsvinna in i mej sj’e4lv och t’e4nka glada och ljusa tankar tills demostrationen ‘e4r ‘f6ver.**svenskar talar faktiskt s’e5. Read more
