Läste en rolig liten grej om en nittonåring som förklarade hur han och hans jämnåriga ser på social media. För en kort stund kände jag mig ung och hip eftersom jag höll med om det mesta nittonåringen skrev. Facebook är sjukt störande och man använder tjänsten mest för att skicka meddelanden åt varandra, men alla är där och det är lite konstigt att inte finnas på fb. Ingen tror på riktigt att bilderna man skickar varandra på Snapchat försvinner och alla älskar Instagram. I och för sig älskar jag Twitter, i motsats till skribenten och jag hade aldrig hört talas om YikYak, men laddade ner den för MAN VILL JU VARA DOWN WITH THE KIDS. Hur som helst kände jag mig ganska nöjd efter att ha läst om tonåringars social media-preferenser.Sedan läste jag det här svaret på nittonåringens text, skriven av en äldre person som forskar i användningen av sociala medier. Hans poäng var följande: unga människors användande av sociala medier handlar mindre om ålder och mer om hudfärg, klasstillhörighet, geografi och kulturell bakgrund. Alltså, bara för att en person berättar hur hen och hennes vänner gör betyder detta inte att hen representerar en hel generation.*Vi (inte minst vi journalister) väljer ofta en person som ska representera en jättestor grupp av människor och det är nästan alltid samma sorts person (man, vit och medelklass). En viss sorts människa blir normen. Allas förväntningar bekräftas tills alla andra alternativ blir konstiga och till och med lite obekväma. Experter är män, föräldrar är kvinnor, kärlek är för heterosexuella, invandrare är av annan hudfärg än majoritetsbefolkningen och så vidare.Ett bra exempel är några av nätreaktionerna på att åtta av nio vinnare i P3 Guld-galan var kvinnor. Folk som är vana att se mest män på scenen blev helt till sig. Samtidigt är årets Oscarnomineringar är de vitaste sedan 1998. Journalister har visserligen rapporterat om detta, men nättrollen på på inga vis lika upprörda över den vita, manliga dominansen här som den kvinnliga representationen på P3 Guld. (De som röstade fram oscarsnomineringarna var för övrigt till 94% vita och till 76 % män). *till just den här tonåringens försvar inledde han faktiskt med att säga att det var en personlig analys. Read more
