Gällande förra inlägget om vad jag sysslar med på dagarna ser jag nu att det mest av allt är en skrytig lista på hur himla duktig och produktiv jag är. Sanningen är att jag är duktig och produktiv, men att det ibland är skitjobbigt. Det händer att jag känner mig alldeles dränerad på tankar och kreativitet när dagen är över och i dag grät jag till och med en skvätt på Primo Passo för att jag tycker att en del av mina uppdragsgivare är så snåla med arvode i relation till hur mycket jag jobbar. När ens jobb är att skriva är man sällan bättre än sina senaste alster. Det går med andra ord inte att slarva eller vara dålig om man vill fortsätta jobba. Lösningen är väl att försöka vara så bra att ens lägstanivå är acceptabel. Var nu den sen ligger.Jag saknar inte det minsta att jobba på en redaktion eller nåt slags sammanhang. Tycker att det är skönt att slippa chefer och arbetstider. Dessutom är nio av tio chefer ändå så dåliga på att ge feedback att det inte finns något att sakna (se det som ett tips ni som är chefer. Feedback är en bra sak och inte samma sak som att enbart peka på alla fel). Däremot kan jag sakna kolleger som Janne på Hufvudstadsbladet eller Karin från tiden på Papper, men det är bara för att de är mina vänner och det var kul att hänga med sina kompisar varje dag. Här i LA har jag ju Maggan att hänga med. Och den här veckan KARIN!Inspiration och idéer föds av att läsa mycket, lyssna på podcaster, prata med folk och springa. Det här blogginlägget föddes under kvällens springtur. Read more
