I går åt jag middag på The Fig med några goda vänner. Kring elva började vi promenera hemåt i den ljumma sommarnatten. Här nere vid havet brukar kvällarna vara om inte kyliga så inte heller varma, men under de senaste dagarna har det varit kortärmat väder hela dygnet. Utanför ingången till vårt hus märkte jag att jag glömt att ta med hemnycklarna. “No problemo!” tänkte jag för mig själv och ringde Magnus. Han svarade inte. Ringde igen. Ringde på Viber och Whatsup. Inget svar. Väntade på att någon av grannarna skulle komma hem och samtidigt släppa in mig. No such luck.Till slut svängde jag ner via simbassängen och fram till den höga och låsta grinden bakom huset. Gjorde som i filmerna och kastade först min handväska in på den andra sidan för att sedan häva mig själv över. Det är en ganska hög grind, vill jag påpeka. Höll samtidigt tummarna för att ingen skulle se mig och ringa polisen eller bara skjuta mig. Var tacksam för att vi inte bodde i Texas. När jag likt den ninja jag är smög upp på vår terrass satt Maggan där i allsköns ro och kollade på en film. Han verkade inte ens överraskad över min entré. Så här fint var det sjutiden när jag promenerade mot The Fairmont hotel där The Fig ligger. Read more
