Under mars jobbar Magnus (som ni vet) två jobb och jag ser knappt skymten av honom. Detta innebär att jag har ansvar för hela hushållet och alla barn. Jag avskyr det. Jag gillar både vårt hem och våra ungar, men jag avskyr innerligt att vara ensam ansvarig för att allt löper som det ska. Det är inte bara all energi och tankeverksamhet som går åt för att styra skeppet vi kallar hemmet. Det är också panikkänslan över att detta är det nya normala. Att Magnus börjar tjäna så bra med pengar att hans jobb automatiskt blir viktigare och jag tar allt ansvar över att markservicen fungerar. Fine att Märta Tikkanen, Fredrika Runeberg och tusentals andra genikvinnor producerade genitexter trots att de också tog hand om det oavlönade fysiska och emotionella arbetet hemma, men tänk vilka stordåd de hade åstadkommit om de levt i en jämställd relation? (Och jag fattar ju att det inte kommer att bli så för oss, men jag ser så mycket sånt omkring mig). Och ja, jag gnäller och surar extra mycket för att jag fortfarande är sjuk, men jag blev också irriterad på den här krönikan. Det var kanske meningen att provocera i nåt slags post-90-tals-ironi, men jag blev bara trött och sur. Jag håller inte alls med om spaningen att hemmafru är lika med att äta upp allt man har i kylskåpet och shoppa hållbart. Det gör väl alla vettiga människor? Det finns ingen diskrepans mellan hållbart leverne och feminism. Att kritisera den nykonservativa trenden i världen handlar om större strukturer. Samhällstrender där kvinnor i parförhållanden uppmuntras att stanna hemma med barnen genom t.ex sambeskattning eller teorier om att det är “naturligt” och samtidigt göra det mycket svårare för kvinnor att bli ekonomiskt självständiga (att klara sig själv ekonomiskt är frihet), att stänga fakulteter som sysslar med genusvetenskap och att frånta kvinnor rätten över sin egen kropp genom strängare abortlagstiftning. Allt fler länder och människor i världen jobbar aktivt från att frånta kvinnor den ekonomiska och politiska makten de feministiska rörelserna kämpat så hårt för. Kolla bara på Ungern, Polen och inte minst USA. Bara i samhällen som kommit långt i jämställdhetsarbetet kan man kokettera med att vara en hemmafru. Det är går så länge det andra alternativet: delad föräldraledighet, subventionerad förskola och framförallt en kultur där det är någorlunda naturligt att kvinnor och män båda är ansvariga för hushåll och barn ligger nära till hands. Där möjligheten att leva ett jämställt liv både innanför och utom hemmets väggar är ett reellt alternativ. Men att koka ihop middag på rester eller spara gammal koriander är ingenting som feminister hatar. Ja och brasklappen: Detta är ingen kritik emot hemmafruar som individer. Jag opponerar mig mot trenden att göra världen mindre jämställd. Jaja, sur, förkyld och mamma till en nioåring är jag i dag. Ska skriva mer om mitt fantastiska barn senare. <3 Read more
