Varje dag skickar Vidars lärare minst ett mail med information om läxor, elevernas pjäs, temadagar, frivilligverksamhet, donationer, evenemang, field trips och olika blanketter föräldrar ska skriva under. För några veckor sedan var det crazy hairdo day och barnen skulle komma till skolan med en kul frisyr. Vi hade såklart glömt bort detta. Vidde gick som vanlig som “åttaåring som borde klippa håret”. Första året på skolan fattade vi inte exakt hur viktigt Valentine’s Day är och Vidde var det enda barnet som inte delade ut personliga alla hjärtans dag-kort åt de andra barnen. En dag om året ska ungarna gå till skolan i pyjamas, hittills har vi missat varje, och så finns det såklart hundra andra temadagar och grejer att minnas som jag inte har koll på. Typ föräldrafester där man ska spela poker eller buda på vin. Mest har jag ju outsourcat skolan till Magnus, men han har också dålig koll och den befriande egenskapen att inte ALLS bry sig. Det är kanske inte så himla viktigt för mig heller, men skulle hellre aktivt välja bort det än missa det. Resten av livet är fullt av sms och mail och whatsapp och messenger och meddelanden på insta som ska svaras på. Pitchar som ska göras, artiklar och manus och krönikor och blogginlägg som ska skrivas. Föreläsningar som ska planeras. Mammor och pappor som ska ringas till. Middag som ska lagas. Listor som ska antecknas och avverkas. Mat som ska handlas. Födelsedagar som ska firas. Allt detta samtidigt som två små personer oavbrutet pratar med och dansar för/på en. Och jag FATTAR inte hur andra föräldrar får ihop det och kan skicka sina barn till skolan med grönt hår när det är craxy hairdo day. Hur gör de det? Read more
