Tack för era kommentarer på gårdagens inlägg om ekonomi. Jag tror på transparens och skatter, men jag håller med er som skrev att det är lättare att tala om ekonomi när man är på väg upp i karriären. Eller är det en finländsk grej? Eller kvinnogrej? Jag kan ibland uppleva en känsla av skam över att jag tjänar mer än många som gör mycket viktigare jobb än jag. Och då kände jag länge någon form av skam för att vi tjänade så enormt mycket mindre än de flesta av våra kompisar här. Måste forska i den skammen, var kommer den ifrån? Föreställer mig att män inte skäms för att tjäna mycket pengar. Hur som helst, jag fick en bra fråga: “Förresten, skulle du vilja skriva om vad allt som kostar i LA/USA? Vad man måste vara ekonomiskt beredd på om man har barn, till exempel. Jag tror det skulle vara ögonöppnande för oss nordbor som tyvärr kanske tar välfärden för givet.” Efter snart tio år i landet tycker jag fortfarande att jag inte riktigt har koll på alla avgifter som dyker upp. Men typ så här: har man tur (som vi) som bor nära en kommunal skola som dessutom är bra är skolan tekniskt sett gratis, men de som kan förväntas ändå donera pengar. Vi ger väl ett par tusen i året. Privatskolor kan kosta allt mellan $70 000 om året eller t.ex. $8000 som Viddes bästis föräldrar betalar för att flytta sina två barn till en katolsk skola som håller öppet trots pandemin. Sjukförsäkring går väl på nån tusing i månaden. Bilförsäkringen har jag ingen koll på, men flera hundralappar. Vi har ju elbil så att köra bilen är gratis. Förskolan i hoodsen kostar några tusen i månaden, men det går såklart att hitta billigare om man är redo att åka lite längre. Majlis kommer att börja i kommunal förskola till hösten när Vidar drar vidare till middle school. Både gratis, men underförstått med donationer. Boendet är svindyrt. Tycker det är svårt att säga exakt hur mycket, men vi har vänner som betalat $15 000 för ett hus. Vi betalar inte så mycket för en lägenhet. Det sagt tjänar ju de som tjänar pengar mer här än i Norden (jag får i och för sig en känsla av att alla lever 10 procent över sina tillgångar). Samtidigt finns det många hemlösa och det är praktiskt taget omöjligt att klara sig på en minimilön. Speciellt inte i dyra storstäder som NYC, SF och LA. Så stora kontraster. Det finns så mycket vidrigt och så mycket fantastiskt i det här landet att ett blogginlägg inte räcker till. Föreställer mig att de som lyssnar på Maggans och min podd kanske fått en lite djupare förståelse. Min förläggare brukar för övrigt ibland påminna mig om att jag borde skriva Livet & Amerika (ni vet, trean i serien Livet & barnet, Livet & patriarkatet). Read more
