Motvilligt har jag tagit av mej peruken och stigit ner fr’e5n plat’e5skorna. Nu ‘e4r det bevisat: livet som Soulsister ‘e4r roligare. N’e5ng’e5ng under den fantastiskt roliga sillisen p’e5 Petersgatan bem’f6dade sig Raip’e9 att pedagogiskt och utf’f6rligt f’f6rklara skillnaden mellan att ‘e5ka p’e5 traditionell sommarutflykt till P’e4rnu med killg’e4nget versus ‘e5ka till P’e4rnu med sina tjejkompisar* som medresen’e4rer, f’f6r mej. Raip’e9s djuplodande (och enda) argument var ett lakoniskt “Det ‘e4r annorlunda. Basta.”. Eftersom begreppet “att h’e4nga med karlarna” ‘e4r ett ‘e5terkommande samtals’e4mne i min bekantskapskrets f’f6rs’f6kte jag forts’e4tta diskussionen genom att p’e5 en helt teoretiskt plan f’f6rst’e5 vad som blir annorlund d’e5 kvinnliga polare deltar i p’e4rnuaktiviteter. Men f’f6rg’e4ves. Jag Raip’e9s argument ‘f6vertygade mej inte och jag kunde inte heller f’e5 honom att konvertera. Mitt personliga korst’e5g** i att ‘f6vertyga v’e4rlden om att flickor och pojkar kan vara (bara) v’e4nner hade ‘e5ter misslyckats. *mej.** p’e5 riktigt har jag inte ens lust att ‘e5ka till P’e4rnu, men av rent principiella sj’e4l k’e4nner jag mej manad att ‘effr’e5gas’e4tta resor som utesluter flickor. Eller pojkar. Read more
