Att ha barn är en sån jäkla klyscha. Jag hör mig själv upprepa: “Ät upp din mat!” “Försiktigt“, “Har du borstat tänderna?“, “NEJ!”, “Okej, men bara fem minuter till.” och “Kom ihåg att tvätta händerna!” i det oändliga. Samtidigt har jag dåligt samvete över att jag är tjatig, har bråttom, bara läser två böcker för honom på kvällen, låter honom äta spenatplättar flera gånger i veckan (de köpta alltså, ej hemlagade), har ett så dåligt tålamod att leka med honom, att min uppfostringsmetod till stor del baserar sig på hotelser och mutor och för att min avsky för lekparker är avgrundsdjupt. Eller det finns garanterat föräldrar som är bättre än jag och som älskar lekparkerna, men på det stora hela finns det inte en originell föräldracell i mig. Jag är antihipstern i hipsterföräldervärlden. Read more
