Vi b’f6rjade med att k’f6ra ut till Dalsbruk*, konstaterade sedan att det visserligen f’f6ljt med en hel del nycklar, men ‘f6verraskande nog inga som passade d’f6rren till sommarstugan. Det var fasansfullt m’f6rkt och kallt. Miika erbj’f6d sig att k’f6ra tillbaka till Helsingfors f’f6r att h’e4mta nycklarna medan vi fr’f6s eller svalt ihj’e4l i Lillstugun, men vi r’f6stade ner hans f’f6rslag. Efter en l’e5ng ‘f6verl’e4ggning och m’e5nga samtal till l’e5ssmeder och glasm’e4stare i V’e4st’e5boland kom vi fram till att v’e5r enda realistiska chans var att krossa bastuf’f6nstret, pressa in ninjan Pyret och s’e5ledes l’e5ta henne sl’e4ppa in oss. Om man bortser fr’e5n att det ‘e4r ‘f6verraskande sv’e5rt att krossa ett f’f6nster till och med en hammare lyckades v’e5r plan till slut och resten av helgen idkade vi h’e4ndelsel’f6st och sk’f6nt stugliv. *det tar ca tv’e5 och en halv timme och g’f6r en vanlig ‘d6hman oerh’f6rt ‘e5ksjuk. Det ‘e4r f’f6rresten Miika som tagit bilderna. Och att person A:s rumpa p’e5 bilden ser oproportionerligt stor ut ‘e4r en synvilla, egentligen ‘e4r den precis lagom rund och fast. Read more
