Antingen gjorde mamma n’e5gonting fel medan hon gick omkring med mej i sin mage (LSD kanske?) eller s’e5 har jag helt enkelt en miner brain dysfunction. Jag kommer n’e4mligen inte ih’e5g ansikten p’e5 folk. Detta pinsamma scenario utspelade sig imorse: Ok’e4nd person p’e5 gatan: Hej Peppe! L’e4nge sen? Jag: Heeeej… ‘f6h… du! L’e4get? Personen: Kommer du inte ih’e5g mej? Jag: S’e5klart, vi tr’e4ffades ju p’e5… (v’e4ntar att personen sj’e4lv ska fylla i resten. Funkar ibland.) Personen: Vi gick p’e5 samma klass i gymnaiset i TRE ‘e5r! Jag anstr’e4nger mej till det yttersta f’f6r att framkalla en spontaneous combustion. (Funkar aldrig). Jag (rodnandes): Just det! Allt bra? Personen (uppenbart s’e5rad av att jag inte minns honom): Jo, tack, bara bra, vi ses. Skadan ‘e4r redan skedd och g’e5r inte att korrigera, s’e5 det ‘e4r bara att forts’e4tta vidare i livet och hoppas p’e5 att vi inte ses igen. N’e5gonsin. Read more
