Ni stiger upp och kl’e4r p’e5 er en bed’e5rande vit- och bl’e5randig kl’e4nning. Lite Emil i L’f6nneberga* stuk. V’e4ldigt s’f6t. Ni drar p’e5 er era ganska skitiga converse och k’e4nner er n’f6jda med er kl’e4dsel. N’e4r ni kommer ut p’e5 gatan k’e4nns kl’e4nningen ‘f6verraskande kort, mycket kortare ‘e4n hemma, och under dagens g’e5ng krymper den allt mer. Ni f’e5r en obehaglig k’e4nsla av att allt inte ‘e4r som det ska. Kl’e4desplagget smyger upp l’e4ngs med era l’e5r och det k’e4nns som om alla m’e4n ni m’f6ter stirrar p’e5 era ben. P’e5 v’e4gen hem g’e5r ni och drar i kl’e4nninghelvetet f’f6r att det inte ska hasa upp ytterligare. Paranoian tar l’e5ngsamt ‘f6ver och nu ‘e4r ni s’e4kra p’e5 att alla -oavsett k’f6n- glor p’e5 er. Ni kommer ‘e4ntligen hem. Gl’f6mmer bort incidenten och drar p’e5 er samma kl’e4nning igen n’e5n vecka senare. Scenariot upprepas. *om han var transvestit. Fast p’e5 ett gulligt s’e4tt. Ni fattar vad jag menar. Read more
