En anonym person kallade mitt bloggande om mäns våld mot kvinnor för manshat. Enligt honom är det bara vissa, hemska män som våldtar och brukar annat våld mot kvinnor. “Du menar att främlingsfientliga utnyttjar våldet mot kvinnor i sina rasistiska kampanjer precis som du utnyttjar våldet mot kvinnor för att sprida manshat? Lika lite som man bestämmer vilken hudfärg man föds med bestämmer man vilket kön, just saying.” Det här känns vid första anblicken som en logisk slutsats: Vi borde sluta prata om mäns våld mot kvinnor och istället skriva “vissa störda individers våld mot kvinnor“. För alla män är nämligen inte våldsamma. Nej, men ganska många är det. Problemet är att vi lever i en våldtäktskultur. Vidrigt ord, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Kvinnor lär sig från tidig ålder att vara rädda för män. Ta en taxi hem från baren, rör dig inte ensam på tomma platser efter mörkrets inbrott, klä dig inte för utmanande och drick inte för mycket. För man vet aldrig med de där oberäkneliga männen. Vi varnas för fula gubbar och kåta killar. När en kvinna anmäler en våldtäkt får hon frågor om hur hon var klädd, hur mycket hon druckit och om hon var en “sån”flicka. En sån som gillar sex. Sa hon nej tillräckligt tydligt? Kanske våldtäktsmannen bara missförstod henne. Alla män tafsar inte, men alla kvinnor har varit med om att män tafsat på dem. Vi lever i en kultur där det finns ett visst mått av kvinnohat, ofta kamouflerat i humor. I vår kultur drar man blondinskämt och skojar om elaka svärmödrar, att köra som en kärring, kasta som en tjej, inte vara så brudig, om bittra tanter, om att kvinnliga arbetsplatser är som kacklande hönsgårdar och så vidare. Alla thrillers vi ser handlar om unga vackra kvinnor som blivit mördade och lemlästade på allt brutalare sätt. Det är underhållning. Det är en del av vår kultur. Feminism är inte en tävling om vem det är mest synd om, kvinnor eller män. Feminismen vill skrota skadliga könsroller. När jag skriver om mäns våld mot kvinnor vill jag uppmärksamma ett problem och försöka komma på en lösning till det. Det handlar inte om att mobba män, snarare att kritisera kulturen vi lever i. Hur kan uppfostra våra söner till att respektera kvinnor? Till att börja med kan vi till exempel säga ifrån när någon skämtar sexistiskt, värderar en kvinna enbart på basen av hennes utseende eller insinuerar att vissa kvinnor får skylla sig själva om de blir sexuellt trakasserade. När någon skriver “finländare dricker för mycket alkohol” blir jag inte förbannad och kallar det “finnhat” eftersom jag är finländare, men inte dricker för mycket alkohol. Jag ropar inte heller “inte alla finländare” för jag förstår att ett problem bland finländare kan existera utan att det personligen handlar om just mig. Men jag diskuterar gärna en lösning på finländares alkoholbruk. Jag är nämligen en del av den kulturen och glorifierar kanske oavsiktligt alkoholbruk. Bild från Morgonkaffet.se Read more
