Som den uppmärksamma läsaren minns var jag en smula nedslagen efter att ha ridit en jättefin dressyrhäst i Sverige. jag kände att jag aldrig kommer att utvecklas på kusarna i här i LA. Jag behöver en häst som är mycket duktigare än jag. Det är vad de är och jag har det redan så bra att jag inte ska klaga. Igår när jag red Sovvers blev jag dessutom på mycket gott humör. När jag började rida honom ville han absolut inte lyfta galopp. Han bockade och surade och drog hovarna efter sig. När Magnus försökte galoppera rusade han bara fram i trav. Vi kämpade på. Små, små steg åt gången och igår när jag tränade honom insåg jag att han nuförtiden lätt lyfter galopp från både trav och skritt. Övergångar med bara några galoppsteg åt gången är lätt som en plätt och till och med Magnus kan galoppera med honom. Det kändes som en liten seger. Och ja, jag fattar att detta är dödstråkigt för alla er som inte har med hästar att göra, men ville få det ur mig ändå. Read more
