I New York Times läser jag om en kvinna i Kina som samlar och lägger upp bilder på håriga armhålor för att visa ändra uppfattningen om att det skulle vara oattraktivt med håriga armhålor på kvinnor. Det var först på 1990-talet som rakade armhålor blev populärt i Kina.I Norden började folk raka sig lite tidigare, men sen gick det fort. Plötsligt fanns inga andra alternativ. Minns ni Melodifestivalen 2012? Loreen vinner och en lycklig kvinna i publiken sträcker upp sina armar av glädje. Men vänta, kvinnan har hår under armarna! Någon tog en skärmbild av armhålan och bara några timmar senare hade tusentals människor uttryckt sitt äckel och sin avsky mot kvinnan. Hår under armarna är ett superbra exempel på hur något helt vanligt kan bli mainstream otänkbart på en ganska kort tid. Att tycka att hår under armarna är äckligt är något vi lärt oss. Ingenting som objektivt är motbjudande. På det stora hela är det lite skumt att det finns ett allmänt skönhetsideal där kvinnor ska vara renrakade från halsen nedåt. Feminism handlar inte om att uppmana alla världens kvinnor att låta håret växa under sina armar, men öppnar upp för att det ska vara lika okej att vara hårig som skallig. Ju fler olika sorters skönhet vi ser desto friare är vi.Armhåret är för övrigt också ett utmärkt exempel på hur snäva skönhetsidealen är för kvinnor. Det blir sällan hatstorm på grund av hur en man ser ut (förutom om han klär sig i kvinnliga attribut, men också då är det mest män som blir förbannade). EDIT: och på tal om håriga kvinnor, läste ni den här om snubben som försökte shamea en sikh-kvinna? Den börjar vidrigt, men slutar i solsken. Read more
