Det finns saker jag inte är speciellt förtjust med Finland, som restaurangpersonalens inställning till barn, att folk har så svårt för att hälsa och småprata och attityden “det värsta som finns är att misslyckas, så det lönar sig inte ens att försöka”. Men skolan, sjukvården och studiestödet är ju fruktansvärt fina institutioner i ett samhälle som värderar jämlikhet högre än enskilda personers extrema rikedom. Och en sak till, nämligen Finlands svar på alla hjärtans dag: Vändagen! Istället för att späda på den heterosexuella, romantiska kärleken satsar Finland fullt ut på att fira vänskap och jag gillar det! Vänskap är inte sällan det som håller oss flytande i vardagen. Den tål att uppmärksammas och firas. Den romantiska kärleken har liksom fullt PR-pådrag utan speciella dagar. Ända sen vi är riktigt små får vi lära oss att det viktigaste av allt är att hitta någon att bli kär i och sen leva resten av våra liv lycklig med den här personen. Det hetsas i sagor, tv-serier och Hollywoodfilmen. Och det ÄR ju kul att vara kär, men hur fina är ändå inte vännerna då? Jag tänker så här: Vänskap är kanske inte alltid evig. Eller vissa vänskapsrelationer är det, medan andra är periodiska eller tidsbegränsade. Jag hade länge en vilja att hålla kvar alla, men har på sistone lärt mig acceptera att de relationer som håller oftast håller utan att jag måste anstränga mig så himla mycket. En vänska ska oftast vara enkel och behaglig. Andra vänner försvinner och det är också okej. Vissa kommer att komma tillbaka. Igår när jag lagade middag tänkte jag på en nära vän som försvann ur mitt liv för ganska exakt nio år sedan. Minns exakt vad vi sa under vårt sista samtal. Hoppas i hemlighet att jag och hen ska bli vänner igen. Jag har också upptäckt hur fint det är med ny vänskap. Det kan nästan vara som en förälskelse när man möter en person som ger en precis det man behöver i livet just då. Jag tänker också på hur stor hjälp jag haft av mina polare. Hur de tipsar, rekommenderar, puffar, uppmuntrar, presenterar, stöder och hjälper mig i mitt professionella liv. Jag är så tacksam för er, ni vet vem ni är. Ni är så roliga, generösa, smarta, lojala och intressanta. Egentligen är den 14 februari en perfekt dag för att ordna en stor fest för sina vänner och fira att man finns i varandras liv. Jag firade genom ridlektion, lunch med Maggan och middag hos kompisar. Maggan hade bestämt oss för att äta lunch ute och när jag kom från stallet hetsade han in mig i badrummet för att duscha. Där fanns det hjärtformade ballonger, choklad, ett stort paket från Kiel’s, mjuk musik OCH både Los Angeles Times och New York Times i pappersformat. Jag vill ju inte vara den som är den och ta tillbaka allt jag sa om att vi borde fira vänskap istället för den romantiska kärleken (tycker fortfarande att Finland är på rätt spår), men avskydde inte denna överraskning. Tänker att just den här romantiska gesten var en förfest till vår förlovningsdag. Imorgon är det nämligen nio år sedan jag frågade om Magnus ville gifta sig med mig och han svarade: “Äru full, eller?” Read more
