Det som ‘e4r sk’f6nt med att bli ‘e4ldre* ‘e4r att man har st’f6rre f’f6rst’e5else f’f6r sig sj’e4lv. Inte nog med att jag kommit till freds med att min h’f6gt placerade navel och att mina t’e5r med st’f6rsta sannolikhet ‘e4r Nordeuropas krokigaste, jag har dessutom fullt ut accepterat mitt ‘f6gonhandikapp. Jag kan inte sp’e4rra upp ‘f6gonen. S’e5 vad det sagt. N’e4r andra m’e4nniskor ser genuint f’f6rv’e5nade ut ‘e4r ‘f6gonbrynen det enda i mitt ansiktes ‘f6vre regioner som r’f6r sig. Mina pupiller kan eventuellt bli lite st’f6rre om det ‘e4r en positiv ‘f6verraskning jag ska reagera p’e5, men f’f6r ‘f6vrigt ‘e4r mina eskim’e5’f6gon totalt blas’e9. Ofrivilligt likgiltiga. (Nu ‘e4r det meningen att ni ska inge mej tr’f6st genom att ber’e4tta om era egna deformeringar). *l’e4s: gammal. Read more
