Med tanke p’e5 att jag ‘e4r en inbiten ateist* var Gud ‘f6verraskande hj’e4lpsam ig’e5r. F’f6rest’e4ll er detta scenario: Mulen augustieftermiddag i Helsingfors. Jag ‘e4r p’e5 v’e4g hem l’e4ngs med Nylandsgatan i s’e4llskap av det fantastiskt vackra soffbordet** fr’e5n Artek, d’e5 min telefon piper till och personen jag uppenbarligen lovat tr’e4ffa p’e5 Ysi klockan 17 artigt undrar om jag gl’f6mt bort v’e5rt lilla m’f6te. Mirakul’f6st nog r’e5kar jag precis vid denna tidpunkt befinna mej exakt p’e5 andra sidan gatan fr’e5n Bar No 9. S’e5 jag kastar mej*** in i trafiken och promenerar nonchalant in p’e5 baren som om ingenting skulle ha h’e4nt. Ber om urs’e4kt f’f6r att jag var ‘e5tta minuter f’f6rsenad och inleder f’f6rhandlingarna utan att f’f6r en sekund avsl’f6ja att jag fullst’e4ndigt f’f6rtr’e4ngt detta m’f6te. Tr’e4ffen anar inte or’e5d och min bluff h’e5ller. *n’e5ja, agnostisker d’e5. Jag tror ju inte p’e5 Gud, men v’e5gar inte s’e4ga det f’f6r h’f6gt ifall han skulle h’f6ra och blir arg.**eller egentligen i s’e4llskap av en v’e4ldigt s’f6t sherpa som b’e4r p’e5 bordet medan jag leder cykeln.***med fara f’f6r mitt eget liv. Det v’e4r antagligen ett ‘c4NNU st’f6rre mirakel att jag inte blev nermejad av en lastbil. Read more
