Eller högst personlig gravidfakta, inte som i personlig = äcklig, utan personlig= Peppe. I början var jag tvungen att småäta hela tiden för att inte må illa. Eller i klartext spy*. Sedan lugnade illamåendet ner sig och jag såg fram emot galna cravings. Som att plötsligt gilla saltgurka. Eller kombinationen lakrits och grädde. Jag såg framför mej hur Magnus trotsade decembersnöstormen för att mitt i natten köpa underligheter till mej på Delish. Nada. Ingenting. Inte minsta lilla pust av craving. Jag åt fullständigt normalt. Nu, ju närmare D-dagen vi kommer*, har jag helt tappat min aptit. Lite fil till frukost och lunch. Ett Kinderäg här, en apelsin där. Måste till och med påminna mej själv om att äta så att Vidar inte ska komma ut som ett biafrabarn. Jag hade verkligen väntat mej mer konstigheter gällande mat. Besvikelsen är stor. *förlåt, det uppstod ändå lite äckel, trots att jag försökte lugna ner er i inledningen.**den 13 mars om man tror på ultraljudet, den 15 om man är en anhängare av menscykeln. Read more
