I morse sade Sonja att hon tycker om att se riktigt sorgliga filmer och gråta till dem. Skönt att gråta lite över något som inte berör en personligen. Före jag födde Vidar grät jag aldrig till filmer, men nuförtiden är jag världens blödigaste människa. Det har lett till att jag undviker alla cinematiska produktioner som tangerar stora känslor. Sonja fick mig ändå att fundera om. Kanske jag bara borde bejaka mitt mesande och gråta ut till en riktigt melankolisk film. Read more
