Eftersom det är ett par år sedan jag läste boken hade jag glömt bort att Kaj Korkea-ahos Gräset är mörkare på andra sidan är så stark och hemsk. Ja, och givetvis också fruktansvärt bra. I går intervjuade jag Korkea-aho på stora scenen på teater Viirus och efteråt såg vi dramatiseringen av romanen (Malin hängde också med. Det gör hon vanligtvis när jag går på teater). Under föreställningen satt jag och ryste, fnissade, hade ångest och ville skynda hem för att krama Vidar och Magnus. Längtade också efter att hålla Kaj i handen, men man vill ju upprätthålla en viss cool image.Det är ingen slump att Viirus är årets teater 2014. Skådespelarna, scenografin och stämningen håller alltid hela vägen, vare sig det är barnteater, gästspel eller skräck-, thriller, -småstadshistoria som visas på scenen. Gräset är mörkare på andra sidan visas bara en vecka till, se den innan det är för sent. Maria Lundströms regi är sjukt bra. Kaj pratade om han ville skriva om hur det är att stamma och om hur romanen föddes en solig dag i en park i Helsingfors i sällskap av två främmande, lätt ohövliga glassälskande kvinnor. I slutet av intervjun delade Korkea-aho också ut skrivtips. Ett av de bästa var: skriv mycket och om det känns svårt att skriva om en viss sak, smyg dig på på ämnet från sidan. Börja med nåt som kommer att leda till det du egentligen vill skriva om. Precis innan vi satte oss på första raden sa Kaj någonting om att “chockeffekten kommer att kännas bra så här långt fram”. Jag hann aldrig fråga vad han menade och satt på helspänn genom hela pjäsen. Read more
