Imorse åkte Magnus iväg för att spela in ett avsnitt av Rebecca Stellas och hans podd. Jag tog min bräda och gick ner till stranden. Solen, sken, vågorna var stora, men snälla och jag paddlade ut. Varje gång jag paddlar börjar jag med att försöka förstå vågorna, hur snabba de är, när de bryter och var jag ska positionera mig själv. Den här gången var det ärligt talat lite läskigt till att börja med (så pass att min surfkompis vände om och satte sig på stranden). Stora vågor kom inrullande, vissa var väggar medan andra böjde sig lite sån det fanns en chans att åka på dem. Jag testade en och märkte fort att de såg värre ut än vad de var. Känslan av att känna vågen ta tag i surfbrädan och sedan själv styra ner i vågen, där den är som starkast och sedan upp igen är helt fantastisk. Surfade i ett par timmar och tog sedan en sista våg in till stranden.Efteråt tänkte jag på hur bra jag mår av att utmana mig själv lite. Jag kan verkligen njuta av nervositeten. Hjärtat som bultar, någon form av primal överlevnadsinstinkt som skriker NEJ och ändå göra det. Vare sig det handlar om vilda hästar eller stora vågor. Jag tänkte också på att jag blir modigare av att rida/surfa med andra som är modiga och aningen försiktigare när jag är med folk som är lite rädda. Inte en personlighetsförändring, men en liten justering. Magnus brukar säga att man får tacka nej för att man inte vill, men inte för att man inte vågar. Hur är det mer er, när gjorde ni senast något som var läskigt? Och vad var det?
