Jag inser ju att en del av er faller i koma av tristess av att läsa om höggravida tankar (vet att jag själv gör det), men här kommer ändå en. Slutar sen. Nu för tiden får, som sagt, Magnus ta emot alla tips om hur man ska få igång förlossningen (folk på skolan tror tror för övrigt att jag är så gravid att jag inte kan röra mig, men i praktiken undviker jag ju skolhämtning och -lämning på grund av att jag inte vill diskutera min kropp med dem. Herregud så osympatisk jag låter, skyller på graviditeten. Alla vet ju att kvinnor blir HYSTERISKA när de är med barn). Igår var det en pappa som förklarade för Magnus att jag ska kasta mig ut i Stilla havetvågorna. Då kommer ungen garanterat. Alla dessa tips och folk som kommer med, i ärlighetens namn säkert välmenande råd, baserar sig aldrig på forskning eller medicin, utan alltid på egna erfarenheter och efterkonstruktioner. “Jag såg en fladdermus, snubblade till och drack ett glas äppeljuice, följande dag startade förlossningen. TIPS!” eller “Knöt ett skosnöre, nynnade på nationalhymnen och åt semlor. Sju timmar senare var babyn ute! Värt att testa!“. Och i ett desperat tillstånd som detta plockar man lydigt fram jästen, vetemjölet och sockret. Read more
