Varje år gör vi ett slags Los Angeles-säsongsavslutning och åker till Palm Springs för att fira. Det brukar vara på gränsen till olidligt varmt där, men ändå underbart. Det finns någonting magiskt med öknen, känner samma lugn där som jag känner när jag stirrar ut över havet. Eftersom Magnus tjatat om att han vill åka ut och campa och jag är mer av en hotellperson tänkte jag styra ihop en kompromiss och bokade en natt av glamping på The Desert Yatch Club ute i Joshua Tree. (På området fanns det en tam roadrunner som hette Elvis). Åh vad glada alla kommer att bli, tänkte jag och föreställde mig hur Vidar (och Majlis) skapade minnen från en magisk natt ute i öknen. Jag drömde till och med om att detta skulle bli en tradition. Avsluta våren med en natt i tält. Men ändå inte ligga på bara marken, utan ha en säng under sig, kontrollera möjligheter att gå på toaletten och kanske pool. Liksom camping light med marshmallows vid öppen eld och lite vilda djur. När vi kom fram var klockan redan halv sex (en resa som borde ha tagit tre timmar tog snarare fem, tack fredagstrafiken i Los Angeles) och solen låg redan ganska lågt över kullarna. På området fanns en massa små byggnader som italienaren Alessandro, som ägde stället hade byggt ihop. Det vi ser på bilden ovan är köket tillvänster och ett mysigt badrum med badkar till höger. På bilden under står ett av utedassen. Majlis blev genast kompis med katten Pippo (med ett oändligt tålamod). Vidar sprang omkring och letade grejer medan jag såg på Magnus att han var skeptisk. Insåg att han förväntat sig mer av Yacht Club och mindre camping. Jag försökte få Maggan att slappna av genom att föreslå ett dopp i den lilla, iskalla poolen. Det hjälpte lite, men jag såg hur han längtade till The Parker Palm Springs. Sen lugnade han ner sig lite och unnade sig en öl. Vi hängde vid poolen i några timmar och pratade om hur tyst det är i öknen och om prärievargarna som skällde inte så långt bort. Alessandro sa att de aldrig kommer speciellt nära, men att vi skulle hålla ett öga så barnen inte steg på skallerormarna. De andra ormarna var ofarliga. När solen gått ner klädde vi på oss och började fixa lite käk. Jag tog örti tusen bilder på omgivningen bara för att ljuset var så magiskt fint. Barnen sprang runt och upptäckte på området. Vi grillade lite smått och gott, åt hummus vi hade köpt på Target på vägen in och drack en slatt rödvin. Väldigt enkelt och trevligt. Utsikten från matlagarplatsen var ej illa. Sen grillade vi marshmallows vid lägerelden. Eftersom det blåste noll kunde vi göra upp eld trots att vi befann oss mitt i torraste öknen. Aldrig varit med om något lika enkelt. En tändsticka nuddade vid veden och brasan var i full gång. Vid flera olika tillfällen har jag försökt få Vidar att gilla den utmärkta amerikanska delikatessen s’mores som består av två digestivekex, mellan dem choklad och grillade marshmallows, men Vidde vill bara ha marshmallows. Då fick han det. När vi anlände sa Alessandro att den bästa sovplatsen egentligen var denna (bild nedan). Då kunde man se alla stjärnor hela natten och på sommaren är det ändå så varmt i öknen att man inte fryser. Det är otroligt så många stjärnor det finns att kolla på när man inte störs av stadsljus. Vi valde ändå att sova inomhus, men kring elva vaknade vi ändå av att hela tältet lystes upp av månen. Följande morgon steg vi upp tidigt, drack kaffe och åt fruktsallad, körde iväg åt lunch i Palm Springs (på ett favoritställe Reservoir) och susade sedan vidare till Los Angeles där vi var bjudna på poolparty hos vänner med uppvärmd pool, dusch och innetoalett. Tror tyvärr inte att Magnus är redo att göra detta till en tradition, men överraskade mig själv med att verkligen gilla allt med glampingen. Planerar redan nu vilka kompisar som skulle uppskattad det och som jag kunde ta med ut hit. Handen upp! Read more
