Det h’e4r funderade jag p’e5 idag: Alla har vi v’e5ra rusmedel: Pepsi, heroin, b’e4rs, niktoin, choklad, cosmopolitans, kokain, intern’e4tet, gr’e4s, fett, porr, vodka, lakrits, lim, J’e4germeister etc. Ist’e4llet f’f6r att t.ex. injecera heroin i ‘f6gat v’e4ljer jag alla drogers moder: snus. Det fina med att att aldrig ha r’f6kt eller ens vardagssnusat ‘e4r att man blir s’e5 sk’f6nt snurrig av att sl’e4nga in en liten prilla. H’f6g som ett hus. Rummet roterar, man fnissar, hallucinerar och talar i tungor. Det blir lite 60-tal/religi’f6s sekt ‘f6ver tillvaron. Vill man dessutom lyxa till det lite kan man l’e5sa in sig p’e5 toaletten och knarka snuset fr’e5n en spegel. Och som med allt annat i livet ligger hemligheten med snus i timingen. Att ta ut den precis innan. Prillan, snuskhummrar, prillan. Trots ett f’f6rsvarbart antal ‘e5r av kalassnusning ‘e4r jag fortfarande ganska ocool p’e5 snusfronten och f’f6r mej r’e4cker 5-6 l’e5nga minuter innan jag tr’e4der in p’e5 minerat omr’e5de. Om jag inte ‘e4r oerh’f6rt f’f6rsiktig i den h’e4r fasen av snuserandet g’e5r det l’e4tt riktigt illa. Ungef’e4r lika illa som p’e5 ny’e5rsafton. Och det vill man ju inte. Man kunde kanske s’e4ga att snusning ‘e4r en talang. Lite som ironi. Fast annorlunda. Jag s’e4ger ungef’e4r som Betty Mahmoody: inte utan min prilla. Och med det ‘e4r inl’e4gget vill jag ingalunda uppmuntra er barn till att knarka. Man ska vara high on life och s’e5 vidare. Det vet ni ju. Read more
