När internet grundades för 25 år sedan var det meningen att det skulle vara helt reklamfritt. Det gick ju sådär med den saken. Den här veckan har folk först älskat Mia Skäringer och sen kallat henne sellout. Sedan kom den där videon i svartvitt där främlingar kysser varandra för första gången och alla tyckte att den var ljuvlig, ända tills det framgick att det var ett klädmärke som ville göra sig känt. Enligt Skäringer var hennes debattartikel äkta, men hon påpekar också att hon aldrig skulle ha tid att blogga gratis så hon gör det för nåt slags hälsosaft. Jag tycker att det skulle ha varit snyggare om hon redan på Aftonbladet klargjort att hon jobbar för Proviva och att hennes text var kopplat till företaget. Lite mer transparens, men låt gå, det var ju en bra text. Enligt New York Times var träffades de kyssande människorna i reklamvideon första gången framför kameran. Så det var genuina första kyssar och en fin video, trots att det var en reklam. Jag tänker så här. I dessa högkapitalistiska tider är det kanske bra att utgå från att om någonting är gratis så är det en själv som är produkten. Med ett kritiskt öga kan en läsa bra kolumnister och se snygga filmer och till och med gilla dem trots att de är kommersiella. Min egen önskan är att folk skulle vara lite mer transparenta så att en slipper känna sig lurad. Här skriver New York Times on kyssarna. Read more
