Visst har jag ber’e4ttat om min Darwinteori g’e4llande Bulevardens cykelv’e4g*? Egentligen ‘e4r denna cykelv’e4g bara ett sorts evolutionistiskt test f’f6r att s’e5lla bort svaga, obeslutsamma och l’e5ngsamma individer. I somras handlade det mest om att undvika bild’f6rrar som ov’e4ntat ‘f6ppnas och blockerar den 30 centimeter breda cykelv’e4gen, turister och annat pack som inte vet vad den vita cykelsymbolen m’e5lad p’e5 asfalten signalerar och folk som v’e4ller ur sp’e5rvagnar och buss nummer 20. Gradvis har det dock blivit sv’e5rare. I september b’f6rjade v’e5ta, hala l’f6v g’f6ra min f’e4rd till jobbet lite farligare, i oktober s’e4ndes det ut patruller av medel’e5lders tanter och farbr’f6der som skuffades och skrek ‘e5t mej d’e5 jag forcerade det oavbrutna ‘f6sregnet och nu i november ‘e4r det m’f6rkt, halt och fullt av v’e5lnader som helt oprovocerat stiger ut p’e5 cykelv’e4gen d’e5 jag kommer susandes**. F’f6r att ytterligare g’f6ra det lite mer intressant stal n’e5gon min cykellampa f’f6r ett par veckor sedan. Tillsammans med alla fotg’e4ngare utan reflex ‘e4r jag allts’e5 nuf’f6rtiden osynlig. Och utan cykelhj’e4lm. Jag kommer med andra ord att d’f6 inom kort och mina gener kommer aldrig att f’f6ras vidare. Eller s’e5 f’e5r jag bara lov att ge upp och i forts’e4ttningen promenera till jobbet***. *eller el camino de la muerte, som den ju ocks’e5 kallas.**f’f6rra onsdagen d’e5 jag gjorde en utf’e4rd till Korjaamo h’f6ll jag p’e5 att m’f6rda en svartkl’e4dd farbror som fr’e5n ingenstans steg ut rakt framf’f6r mej. Jag bromsade, slirade och gubben grep tag om min halsduk. Br’e5kdelen av en sekund f’e4stes v’e5ra skr’e4ckslagna blickar vid varandra, sedan slet jag mej loss och paniktrampade vidare.***ALDRIG-I-LIVET att jag ger upp. Read more
