Jag har verkligen kastats från en värld till en annan och jag vet inte riktigt hur jag ska skriva om det. Just nu befinner jag mig hos min goda vän och mina barns gudmor Karine i Dubai. Eftersom jag ändå skulle mellanlanda här och vi bor så långt ifrån varandra beslöt jag mig för att stanna hos Karine, Rasmus och Victoria i två dagar. Karine råkade dessutom flyga in från ett möte i Paris samma kväll, landade tre minuter före mig och vi träffades vid bagagebandet. Med Addis Adeba i färskt minne känns överflödet här i Dubai lite absurt. I maj när vi tillsammans med Läkarmissionen samlade in pengar för att kvinnor skulle få föda tryggt i Kenya sa Hanna att hon ibland under kampanjer går in i faser då hon varje gång ser en summa tänker på hur många trygga förlossningar/barn i skola summan skulle kunna ge. Nu fattar jag precis vad hon menar. Jag har det väldigt bra. Under det första dygnet jag varit här har jag, med en liten paus för sömn, pratat non-stop om Etiopien, livet, familjen och #metoo. Så glad över att #dammenbrister! När jag kommer hem ska jag skriva om mina tankar kring flera mäns reaktioner. Rasmus och jag åkte också ut till ett stall med arabiska hästar och galopperade en sväng på en riktig tävlingsbana. Öknen omkring oss, den varma luften och hästkrafterna under mig skapade en magisk känsla. Vilka hästar, asså! Ska skriva mer om det snart, men först ska jag ta mig ut i mitt sista dygn i Dubai. Imorgon får jag pussa Magnus, Vidar och Majlis igen. Det är ej illa det heller. Read more
