Pyret åkte i morse. Jag kan inte fatta hur tiden kunde gå så fort. Hon kom ju hit i går! Tröstar mig med att hennes snubbe, precis innan hon lämnade Finland, sa att hela familjen kanske gör ett nytt besök senare i år (för det är naturligtvis mannen i egenskap av familjens överhuvud som fattar såna beslut). Nu sitter jag här vid matbordet, svettig efter en löptur och en sjua, och lyssnar på gammal Redrama och ny Linda Pira. Fyra grejer jag funderat på: Jag funderade på hur en nu för tiden kan följa med hela relationer på social media. Folk jag knappast känner som blir ihop, gifter sig, får barn och så plötsligt börjar det dyka upp smickrande selfies och träningsbilder i motljus på bara den ena parten. Kryptiska statusuppdateringar. Sen tar det inte länge innan Facebook meddelar att paret gjort slut. Och jag antar att det är en bra sak, sån är verkligeheten, folk blir ihop och skiljer sig, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig som om jag gör ett intrång i deras privatliv. Magnus fick senast i går i lekparken en komplimang för sina nannyskills. Bra för att vara man liksom. Undrar om det känns lika för honom som när folk tycker att jag är bra på att grilla, köra bil eller dyka, med tanke på att jag är kvinna. Att jag samtidigt känner mig både okunnig och smart i min skolgång. Jag har lämnat in en första version av mitt slutarbete och just nu kräver kursen som handlar om prostitution i ett globalt perspektiv mest ansträngning. Den handlar delvis om första, andra och tredje vågens feminism, om privilegier, vitt perspektiv, om trafficking om kapitalism. Jag omvärderar och försöker förstå och ändrar mig stup i kvarten. Och så tänker jag på att WhatsApp såklart är Facebooks sätt att nå generation Y som fejdar fejan. Men mer om det i podden vi spelar in ikväll. Read more
