I går kväll fick Magnus ett erbjudande om ett tv-jobb som skulle klarna i dag. Imorse fick han grönt kort och skulle åka på ett möte samma eftermiddag. Någon timme senare hade jobbet avbokats eller möjligtvis skjutits upp med ett år. För ett par år sedan skulle jag ha blivit besviken och nedslagen, fått en ångestklump i magen för vår ekonomi, men nuförtiden vet jag att sånt här händer och att det hittills alltid dykt upp något annat kul (och oväntat). Samma kväll tog jag en promenad med Majlis vid solnedgången. Det var vindstilla och drygt tjugo grader varmt i luften. Solen sjönk långsamt ner i Stilla havet och himlen blev alldeles rosa. Folk log mot mig och sa nåt om gullig baby och Majsan blåste salivbubblor som hon sedan gapskrattade åt. Jag kände en sån enorm tacksamhet för att få bo här. Allt kommer väl med ett pris och jobberbjudanden som försvinner, korta stunder av ekonomisk ångest och andra perioder med alldeles för mycket jobb är lätt värt det. Jaja, det var det jag tänkte på i dag. Read more
