Gällande det förra inlägget, slog det mig att det är så mycket lättare att sätta hårt mot hårt när man inte är beroende av uppdrags- eller arbetsgivaren. Hade jag stött på det här problemet för några år sedan när vi höll på att etablera oss i LA skulle jag antagligen ha hållit käft eftersom jag behövde alla summor jag bara kunde få in, hur små de än var. Nu när det går mycket bättre ekonomiskt har jag råd att bråka om arvoden och orättvisor. Det är ett privilegium och för att jag har det måste jag verkligen ta fighten. Det är ju sorgligt att det är så, men ekonomisk trygghet ger också en form av makt. Den som är beroende av någon annan rent ekonomiskt (ännu mer om det är barn involverade) befinner sig i ett större eller mindre beroendeförhållande till den med pengar. Vare sig det är en chef, uppdragsgivare eller partner. En bra ekonomi är en feministisk fråga. (förlåt förresten för att jag ännu inte svarat på alla era kommentarer. Jag har haft så jäkla mycket adrenalin i kroppen de senaste dagarna och det är ganska tröttsamt i längden. Glad att alla mina manus ligger hos förläggare för jag kan verkligen inte fokusera på en längre text nu. ska lugna ner mig och sedan svara) Read more
