Jag ber p’e5 f’f6rhand om urs’e4kt. Det ungef’e4r lika ‘e5tr’e5v’e4rt att i f’f6r tunna tights st’e5 och v’e4nta p’e5 sp’e5rvagnen i sn’f6storm som att ta del av folks detaljerade beskrivningar av sina dr’f6mmar. Jag vet. I natt dr’f6mde jag min st’e4ndigt ‘e5terkommande graviddr’f6m. Ungef’e4r var tredje m’e5nad vaknar jag alldeles kallsvettig upp mitt i natten av att jag dr’f6mt om en enorm ‘e5ttam’e5naders bautamage p’e5 min kropp. Och det ‘e4r inga fina, rosa babydr’f6mmar vi snackar om nu. Jag genomlider alltid en sjuk ‘e5ngest och det enda som snurrar i mitt huvud ‘e4r mantrat: “Hur fan ska jag f’f6rklara det h’e4r p’e5 jobbet?” Jag vet inte om det ‘e4r min kropp som i smyg f’f6rs’f6ker f’e5 mej att f’f6rst’e5 att det biologiskt sett sm’e5ningom borde vara dags att pressa ut sm’e5 kloner eller om det bara ‘e4r en vanlig mardr’f6m. Hur som helst har min lekamen inte lyckats lura mej ‘e4nnu, jag ‘e4r ungef’e4r lika sugen att bli p’e5 sm’e4llen* som d’e5 jag var sexton. *och nu ska ni inte tro att jag ‘e4r en barnhatare. Minim’e4nniskor kan vara riktigt trevliga. Read more
