Ibland kommer folk med entusiastiska förslag på vad jag borde skriva nästa bok om. Jag har aldrig hjärta att säga att det lättaste är att komma på vad boken ska handla om, det som är svårt är att skriva den. Varje gång jag skriver en bok kommer det ett skede i processen där jag lovar mig själv att aldrig göra det igen.Däremot tycker jag att det är ganska lätt att börja en bok. Flera av de jag skrivit har jag tänkt eller hört någon säga den första meningen och det har blivit startskottet för en hel historia. I Vackra människor var det en av huvudpersonerna, Max, som funderade på att man visst kan äta kakan och ha den kvar (titeln på boken var ursprungligen Äta kakan och ha den kvar, men det kom ut en annan roman med exakt samma titel några månader innan så jag fick byta och gillar ärligt talat Vackra människor blev bättre).Dag tre förra veckan på Hawaii vaknade jag först av alla och när jag fyllde kaffekokaren blickade av någon orsak ner i vattenbehållaren och såg ett löv simma förbi. Jag hämtade en sked, fiskade upp lövet som visade sig vara en flera centimeter stor kackerlacka. Där hade den antagligen marinerats under hela vår vistelse.Jag är inte så lättäcklad själv, men det slog mig genast att detta är en perfekt början på en roman. Ett gäng kompisar på semester, en av dem hittar en kackerlacka i kaffekokaren. En annan är kanske otroligt känslig för småkryp, någon tycker att hen sjåpar sig och ett gräl uppstår, grälet leder till att dynamiken i hela gänget förändras helt. Någon sätter sig i bilen och drar. Skissa upp den i tre akter och skriva sig till vad som händer. Kanske en historia som kunde vara kul att berättas och läsas.Här finns länkarna till veckans veckobrev. Glöm inte att prenumerera!
