Vi fortsätter på den extremt (åtminstone för mig) roliga frågestunden! Michaela: 1.) dina bästa tips när man flyttar utomlands 2.) har du/ni haft lätt att hitta amerikanska vänner där? 3.) hur har du/ni förändrats under tiden i USA? 4.) vad saknar du/ni från Sverige/Finland – förrutom familj och vänner? Tack för en trevlig blogg! Tack själv! 1. Jag tycker att det svåraste är att fatta beslutet att åka och vart (själv har alla de platser jag bott på varit med slumpmässiga än planerade, det är faktiskt lite av en lättnad. Ett aktivt beslut känns som om det måste bli mer perfekt, om ni förstår vad jag menar). Åker en med som partner till en annan som fått jobb i ny stad/nytt land kan det löna sig att kolla upp arbetstillstånd, studiemöjligheter, barngrupper och andra praktiska vardagsgrejer. Det är inte speciellt kul att komma till en helt ny plats, känna noll personer och försöka skapa sig en någorlunda givande vardag. 2.Nej, fick några riktigt bra genom universitetet, några på favoritcaféet och så klart några genom Vidars skola. Amerikaner är så öppna och generösa att det är lätt att bli kompis med dem. Det sagt umgås vi nog mer fler svenskar än amerikaner. De flesta av våra svenska vänner jobbar med ungefär samma saker som vi och befinner sig dessutom i samma livsskede med barn. Plus att de är otroligt roligt sällskap! Förr tänkte jag att det var en form av misslyckande att flytta till ett land och sedan ändå hänga med folk hemifrån, men nu tror jag att det delvis handlar om att det känns skönt att ibland hänga med människor som har likadana kulturella referenser och värderingar. Det blir liksom ett andrum då en som utlänning alltid måste kämpa liiiite mer än en inföding. 3. Jag tror att vi småpratar mer med folk vi inte känner. Vi har också båda blivit bättre på att jobba som frilansare, skaffat oss ett större professionellt kontaktnät. Jag har också blivit allt mer säker på att jag inte vill jobba för någon annan. Jag hoppas att vi blivit bättre på att strunta i vad folk tycker. Antar att det är lättare i en stor stad utan ett självklart sammanhang. Ja och så har vi blivit föräldrar till en amerikan och hänger nästan aldrig på stranden. 4. Rågbröd. Jessica: 1. Hur ofta upplever du kulturchock i USA? Varje dag eller mera sällan? När jag och min sambo var på resa i bl.a. LA blev vi förvånade över hur ofta (flera gånger per dag) vi upplevde att samhället var annorlunda. 1. Inte varje dag, men ibland känner jag att det finns osynliga kulturella koder som jag inte riktigt kan. Som HUR mycket en ska tacka en annan förälder för att hen skickar en bild på ens barn på playdate. Eller som häromdagen då jag sms:ade en pappa om en playdate mellan Vidde och hans dotter och pappan konsekvent sms:ade Magnus svar. Kanske mammor och pappor från olika parförhållanden inte har kontakt? Vi såg ju hur det gick för Kate Winslet i Little Children. Eller att det finns smarta och välutbildade människor på allvar tycker att staten inte ska hjälpa de fattigaste. Eller att barnen äter godis till lunch (“based on real fruit“). Johanna 1.Ok en till som du kan resonera kring: sociala mediers utveckling de senaste åren, tror du att den är den positiv eller negativ för feminismen? Mer specifikt, bidrar den till mer individualitet eller mer kollektivitet? 1. Så bra och svår fråga! Jag tror att sociala medier har gjort mycket negativt för feminismen i form av hatiska kommentarer, fokus på utseende och misogyna mansgrupper. Jag tror att den bidrar till mer fokus på individen än kollektivet. För att inte tala om hur Facebook håller på att sabba demokratin i bland annat USA. MEN jag tror absolut att sociala medier har fört med sig mer positivt. Tänk på #metoo till exempel, utan Twitter och Instagram skulle knappast effekten blivit så stor. Jag tänker också på all kunskap som spridits på sociala medier om till exempel vita feminister privilegier, kroppspositivitet, transfrågor och så vidare. Plus alla kommentarsfält där feminister säger emot antifeminister och en lär sig argument och förklaringar bara genom att läsa. Vad tror du? Läsaren: 1. Kommer du blogga om tjugo år? 2. Känner du dig tråkig och otillräcklig nånsin? 3. Har du nånsin varit till Pihtipudas? 4. Favoritbilmärke? 5. Skulle du kunna tänka dig att skaffa silikonbröst? 6. Om jag bara lyssnar på en podd i hela mitt liv, vilken ska jag välja (om jag inte får välja din)? 1. Jag hoppas det! Jag har ju bloggat sedan 2005 och ett liv utan bloggen är KANSKE möjligt, men så mycket roligare så här. Bloggen har gett mig så mycket, vänner, uppdrag, bokkontrakt, lön, kontakter, övning i att skriva och så vidare. Känner en sån tacksamhet till den. Vill den bara gott. 2. Varje dag. Surfar igenom Instagram och tycker att alla andra är så snygga, framgångsrika, spännande, duktiga på att rida, lever i perfekt möblerade hem och så vidare. Den här månaden har jag dessutom känt mig otillräcklig som förälder. Maggan har ju jobbat jättemycket och jag hängt med ungarna och hur mycket jag än älskar dem (VANSINNIGT MYCKET) tycker jag att det är skittråkigt att vara hemma med dem dagarna i ända. Känner mig misslyckad som känner så. 3. Nej. 4. Ointresserad av bilar, men om någon av mig en Tesla skulle jag inte bli arg. 5. Nej, är gillar mina bröst som de är. Tycker ändå att det är FINE att andra vill göra det. Eller det angår ju verkligen inte mig att ha åsikter om vad andra människor gör med sina kroppar. 6. Pod Save America: rolig och informativ. Read more
