Älskar frågestunden! Känner mig samtidigt som en extremt egocentrisk person som bara vill prata om sig själv. Ska med andar ord försöka svara ärligt, men så det blir intressant också för andra. Hanna: 1. Alltså hur dyrt är det att bo i LA? Hur mycket behöver man för att leva bekvämt? 2. Har Vidar blivit amerikaniserad 3. Såg att Majlis satt framåtvänd i bilstolen? Åh, såg att hela min kommentar inte kom med. Men angående Majlis, ville bara förklara min fråga och det är för att här i norden känns det nästan som en lag att man ska sitta bakåtvänd tills barnet är 4 år gammalt. I USA känns det som att man utför tortyr om man gör samma sak, och har hört att det tom nästan är omöjligt (pga att det knappt finns några bakåtvända barnstolar) Hur känner du där? Tänker själv att man blir lite påverkad av var man växer upp och att det ibland krockar med var man sen väljer att leva sitt liv. Kanske handlar denna fråga egentligen om en vetenskaplig kulturkrock? Och att vi i norden ofta är såna trygghetsnarkomaner. 1. Svår fråga. Hur mycket behöver man för att bo i Stockholm eller Helsingfors? Vi har kompisar som betalar 10 000 dollar i hyra varje månad, själva betalar vi ungefär en fjärdedel av det. Det är mycket mer än vi skulle betala i fosterländerna, men jag tycker ändå att vi får ihop det och lever ganska bekvämt. Vi ju granne med Stilla havet och i ett område med bra kommunala skolor. Valde vi i en annan del av stan skulle vi antagligen klara oss på lite mindre. 2. Ja, han har ju bott största delen av sitt liv här. Hans engelska är starkare än svenskan och han har noll problem att, som igår, ställa sig framför en klass och hålla ett föredrag om Muhammed Ali. Han hälsar på folk i affärer och småpratar med grannarna. 3. Vi hittade ingen bilstol där Majlis skulle ha åkt baklänges. Kallas oss oansvariga, men det känns inte som potentiellt mord att hon åker framlänges. Tror att det är precis som du säger: en vetenskaplig kulturkrock. Medan småbarn åker framlänges får inte skolbarn gå hem ens ett kvarter ensamma från skolan pga av farligt. Vi är rädda för olika saker i olika kulturer. Mikaela: Hur känns det eller hur fixar ni att bo så långt från föräldrar och/eller annan familj? Jag bor 400 km från mina föräldrar men ändå i samma land. Går i bitar när jag tänker på hur det ska gå för mina föräldrar när de blir gamla, och jag inte bor så nära att jag kan hjälpa dom med allt möjligt (så som dom hjälpte sina föräldrar) . Jag tänker mycket på det. En liten tröst är att min syster bor granne med min mamma och en av mina halvsystrar i samma stad som min pappa (den andra i samma stad som min styvmamma).Varje sommar bor vi två månader med Magnus mamma och vi Facetimar med dem flera gånger i veckan. Men ja, den största orsaken till att flytta hem skulle vara våra föräldrar. Också att de skulle få hänga mer med sina barnbarn. Funderar mycket på detta, men hittills kommit fram till att vi inte kan lämna en vardag som vi älskar bara för våra föräldrars skull. Det låter kanske kallt och vi kommer kanske att ändra oss, men nu är det så här. Plupp 1. Har du kontakt med dina halvsyskon? 2. Skulle du vilja (eller har försökt) att skriva artiklar för någon amerikansk tidning? 3. Vilken är din drömtext/drömbok som du skulle vilja skriva? 4. Också nyfiken på hur ditt och Magnus förhållande utvecklats när ni flyttat till USA? Har ni haft svackor? Hur har ni tagit er genom dem? 5. Är Vidar amerikansk i era ögon på något sätt. Manr gör/tänker han väldigt olika er pga av att han bott största delen av sin uppväxt där? 6. Hur reagerar era amerikanska vänner och bekanta på ert nordiska, jämlika förhållande? Och hur reagerar de på Magnus feministiska syn? 1. JA! Älskar dem, de är fina typer. 2. Eftersom vi är här på journalistvisum får jag inte jobba för amerikanska företag. Under mitt år på USC (studievisum) skrev jag en del artiklar för mindre tidningar. Tycker dock att det är svårt, folk som är duktiga skribenter på engelska är så JÄKLA duktiga. Det går att skriva så himla snyggt på engelska och jag är inte där (än). 3. Bra och svår fråga! Jag skulle vilja skriva en riktigt bra kärlekshistoria (OBS ej romance, den skulle antagligen sluta lite sorgligt) som jag senare gjorde om till ett filmmanus. 4. Nja, inga svackor i USA alls faktiskt. Första året som frilansare här tyckte jag att Magnus kunde dra in lite mer pengar så jag inte behövde fixa hela försörjningen själv, men det löste han några år senare genom att klippa/producera hälften Sveriges alla poddar. Vi har en så skön och fri vardag att det är lätt att vara lyckliga tillsammans. Önskar att alla kunde få jobba lite friare och mindre. Tror att svackor ofta handlar om stress, brist på tid och vardagen som maler ner ens lyckokänslor. De sämsta perioderna för oss är när vi är stressade, har pengaångest eller sovit för lite. Lätt att vara glad när allt är bra. Det finns ingen människa i världen jag kan bli lika arg på som Magnus. Jag blir nästan rädd för min egen ilska. Sen stör jag mig på att det går mycket fortare för mig att bli glad, medan han behöver flera dagar ibland. 5. Vi pratar ofta oss om alla människors lika värde, att vi som kan ska ta hand om de svagare i samhället och privilegier och hoppas att Vidar bär med sig dessa värderingar. Sen påverkas han såklart av skolan och vänner, men lyckligtvis bor vi på en väldigt liberal plats där folk inte skiljer sig så himla mycket från oss. 6. Folk som bor här har ganska fria och kreativa jobb. Till min stora förvåning är det nästan lika många pappor som mammor som hämtar och lämnar på skolan. Det sagt är bristen på föräldraledighet en djup kvinnofälla och många mammor är också väldigt imponerade av Magnus engagemang i skolan och med Majlis. Våra amerikanska kompisar brukar försiktigt skoja om att vi är superfeminister (fast kanske mest jag) och märker att de ofta funderar en gång extra innan de säger nåt konservativt/slentriansexistiskt. Sanna: 1. Hur planerar du din arbetsdag/ tidsanvändning då du uppenbarligen har många projekt på gång? Alternativt; hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig? 1. Detta har jag kämpat mycket med tillsammans med min coach. Eller hon har hjälpt mig med det. Jag har märkt att en tydlig struktur inte bara får mig att jobba bättre, utan också ger mig ro att ta det lugnt utanför arbetstiden. Just den här månaden råder undantagstillstånd eftersom Magnus är borta så mycket, men så här jobbar/vill jag jobba: Morgon: Snabbt kolla mail och svara innan Norden går hem från jobbet. Genomgång av sociala medier. Förmiddag: skriva bok och artiklar och andra texter som kräver att min hjärna är sitt skarpaste jag. Spelar också in poddar före lunch Efter lunch: Blogga, svara på kommentarer, fakturera, ordna kvitton, fundera på Instagram etc På kvällen klarar min hjärna knapp av att ta mig till kylskåpet så väljer att inte jobba då. Read more
