Författaren och Bokhoran Johanna Lindbäck skrev en gång att folk har som vana att säga att de också gärna skulle skriva böcker, men att de inte har tid. Johanna brukar svara att ingen egentligen har tid att skriva böcker. Jag höll helt på att glömma att blogga i dag, men som tur ramlade jag över Fager Dams inlägg om författardrömmar. Helena på Fager Dam skriver om hur en massa människor i hennes närhet drömmer om att bli författare och att hon själv leker med tanken. Jag upplever samma sak och som Helena skriver beror det säkert på vår umgängeskrets. Vi råkar hänga med folk som gillar att skriva. Min andra bok kommer ut på våren och jag har inga som helst illusioner på att tjäna pengar, bli berömd eller skriva århundradets roman. Jag tycker att det bästa som finns är att skriva och jag försöker beskriva samtiden. Det är ett fantastiskt bonus att ett förlag vill ge ut det jag skrivit. Att skriva böcker är egentligen en sjukt tidskrävande, svår och ångestladdad hobby. Folk tycker sig ha rätt att säga vad som helst om det man författat och har svårt att förstå att man verkligen håller fram sitt pickande lilla sparvhjärta för att bli dissekrerat när man visar upp det man gjort. Min dröm är ändå att bara skriva böcker. Tänk att kunna livnära sig på att betrakta människor, fundera på känslor, hitta på historier och skriva ner dem. Och som bonus skulle folk läsa det man skrivit! En ex-pojkvän skulle ha sagt: “Unis” (alltså “drömmen“). Nu känns det inte särskilt realistiskt och jag får antagligen traggla mig fram genom att jobba som journalist, föreläsa och göra annat nästan lika roligt för att ha råd att betala Vidars universitetsutbildning. Ni då, vem av er vill bli författare? Bilden har ingenting med texten att göra. Förutom att Magnus och Vidar åt hamburgare till lunch i dag. Read more
